Big city life!

Kan inte beskriva med ord hur skönt det var att sova i sin egen 1.20 säng inatt. Slippa hörde det knarrande ljudet varje gång jag vänder mig i den lilla 90 sängen i London. Men gud så lustigt det känns på samma gång, helt tyst precis som om man kommit till himlen. Kom att tänka på ”Did you heard about the Morgans?”, där dom får fly ut i ingenstans för att gömma sig för mördaren som är efter dom, och dom nästan får sår i öronen av tystnaden. Inte en enda siren från polisbilar som kör förbi, inte ett endast flygplan som passerar över huset och inga skrikande barn.
I morse vaknade jag runt 9 och gick upp för att äta frukost, gick dessutom igenom posten som kommit sen jag åkte tillbaka till London och umgicks med min familj. Nu ska jag och mami min ut på en promenad i det vackra vårvädret och sen blir det en tur till farmor och farfar tillsammans med brolle Jr (lillebror).

Later!