Big city life!

Batteriet på Slavenas mobil dog, vilket ändrade hela lördagens tillställning. Jag tog mig visserligen till Covent Garden där vi skulle träffas efter att hon slutat dansen, gick upp för dom 203 trappstegen och vandrade runder i ovisheten om vad som skulle hände där näst. Men efter fem minuter tog jag beslutet om att åka tillbaka till Piccadilly och träffa Rebecka, Sara (en kompis till Rebecka) och Viola.

Planen var att vi skulle försöka hitta lite julklappar, och visst, lycka till i julruschen bland si sådär 11 tusen andra människor i jakt på den perfekta klappen. Dessutom var det sådär 2-3 olika demonstrationer på gång, så gatorna längs Oxford St. var avstängda från all trafik. Men vi tog vårt förnuft till fånga och åkte till Shepherds bush för att titta på bio istället. Blev ”Me and Orson Wells” som hade premiär här i London den 4 december, och så fick jag äntligen äta mina älskade och efterlängtade popcorn! Hur har jag stått ut utan dom?! Filmen var iaf helt okej, ingen ”wow” känsla, men söt.

Idag har jag varit på julmys med familjen och andra svensk/engelska familjer. Vi träffades i en kyrkbyggnad i Richmond, alla hade med sig något ätbart som förknippas med julen och julmusik strömade ut ur högtalarna. Kände äntligen att jag fick en dos av julen. Det är konstigt att en lussebulle och lite glögg kan få en på så bra humör. Dock kände jag mig aningens felplacerad bland alla barnfamiljer med skrikande ungar. Det var nästan så man fick ont i magen, vilket jag också fick, av att se alla småttingar springa runder och pilla i sig den ena sötsaken efter den andra. Kanske fick jag i mig lite baskelusker från en av dom, efter att miniatyren i fråga vänt och vridit på varje lussekatt på fatet, i jakten på den största godbiten. Ah, där har vi boven i dramat! Jag mår visserligen mycket bättre nu, så har väl inget att klaga över.

Nu börjar en ny vecka, har som sagt mycket framför mig, så denna veckan kommer gå fort. Nu väntar sängen och John Blund. Natti natti, på återseende!